http://blices.se/

Alice Haglund

Vanessa Haglund

Allmänt Permalink0
Min älskade lilla flicka. Hela graviditeten var iprincip magisk, jag har aldrig mått så bra fysiskt och psykiskt som jag gjorde då. Jag spydde endast en gång under hela graviditeten. Det var fantastiskt! Gick över 11 dagar.
 
Så morgonen den 8/2 så hade jag fått en tid på sjukhuset för en koll. En koll för att se om bebis mådde bra och att allt såg bra ut. Allt såg bra ut. Barnmorskan erbjöd då en hinnsvepning (hinnsvepning är när barnmorskan irriterar livmodertappen för att förlossningen eventuellt kan sättas igång) och jag tackade självklart ja! Det gjorde ont, fick en sån extrem mensvärk.
 
Så när jag och Christoffer kommit hem så började förvärkarna. Som en hemsk mensvärk. Under dagen så blev det bara smärtsammare. Så ont jag hade att jag kunde inte äta eller sova för den delen. Så jag sov inget den natten. Jag försökte härda ut så länge jag kunde. Gjorde desperat en egen värmekudde med en mjuk tjocksocka och en massa ris. Så jag använde värmekudden och tog sjukligt många varma duschar. Satte en pall i duschen och ba satt där, hur länge som helst.
 
Den 9/2 vid lunchtiden så ringde jag förlossningen, just för jag hade så ont. Jag fick åka in. Då var jag öppen 1 cm.. i en timme så mätte dom värkarna för att se hur kraftiga värkarna var och om det hände något under den timmen. Det gjorde det inte så vi fick åka hem igen. Jag fick 2 smärtstillande tabletter på sjukhuset och 2 som jag skulle ta hemma. Det var som socker för mig, absolut ingen verkan.
 
Vid 17 tiden ringde jag förlossningen igen för jag hade så extremt ont. Fruktade verkligen förlossningen just då, iomed att jag inte ätit eller sovit. Jag sa det till förlossningen också, även att slemproppen hade gått den morgonen, så jag fick åka in igen vid 20. Var då öppen 2 cm. Vi fick stanna över natten. Fick morfin men det hjälpte inte, så fick en spruta i benet som var muskelavslappnande. Så livmodern vilade, jag fick alltså inga värkar. Så jag fick sova mellan 23-04.
 
Sen vaknade jag med ett stort snäpp smärtsammare värkar. Vid 6 så kom barnmorskan och kollade hur öppen jag var, då var jag öppen 4 cm. Vid 11 tiden kom barnmorskan igen  och då var jag öppen 6 cm. Efter hon känt hur öppen jag var så satt vi och pratade lite, jag satt nog mest och berätta hur ont jag hade och att jag ville ha epidural gärna för 2 timmar sen. Jag hade redan fått börja med lustgas men herregud jag blev ba yr och hög som ett hus, huvva.
Precis i samtalet så går vattnet. När vattnet gick så kändes det som att en bubbla sprack och det ba rann vatten, det slutade på riktigt aldrig rinna. Jag ba skriker "OMG JAG TROR VATTNET GICK NU", och "OMG VAD HÄNDER NU", barnmorskan sa att nu ska hon kalla på narkosläkaren och att hon från och med nu kunde vara i rummet med oss hela tiden om jag ville, såklart ville jag det.
 
Efter 40-60 lååånga minuter så kom narkosläkaren, jag fick sätta mig på sängkanten och hänga över Christoffer, medans narkosläkaren gav mig epidural. Han berömde mig och tyckte. Jag var otroligt lugn och härdad som hade genomlidit aaaallla värkar UTAN någon smärtstillande. Så epiduralen tog bort livmodersmärtan och ryggsmärtan, men istället så kände jag ett extremt obehagligt tryck neråt, jag ville lixsom bara trycka på när värkarna kom. Men det fick jag inte, bebis var inte tillräckligt långt ner och jag var inte tillräckligt öppen.  Så efter 2 dagars extrem smärta  så försvann smärtan, då var jag alltså heeeelt slut på.
 
Så efter en lång evig väntan så var jag öppen 10 cm och det var dags att krysta. Eftersom jag inte ätit eller direkt sovit något, bara kämpat igenom alla värkar så hade jag 0 energi till att krysta... så jag krystade och krystade men absolut ingenting hände, eftersom jag inte hade energi nog att ta i. Inget hände men ändå känner jag hur hela vaginan går sönder och spricker och det känns som att nu kommer klitoris lossna. Så efter flera hemska krystningar så bestämmer en av 4 barnmorskor att bedöva underlivet för att sedan klippa lite.  2 barnmorskor stod på varsin sida av mig och höll i mina ben, samt tryckte benen mot mig då jag krystade. 1 barnmorska satt nere och skulle ta emot bebis. 1 barnmorska stod vid mitt huvud och assisterade, som satte upp mitt hår, kastade en iskall blöt handduk i mitt ansikte för jag svettades, samt torkade mitt svett hehe. Christoffer stod på andra sidan och bara peppade! Men innan hon hinner klippa så tar jag i med en energi och styrka som egentligen inte fanns, plopp så var huvudet ute. Det kan vara det skönaste jag varit med om. All smärta försvann en sekund eller två.
 
Bebis börjar skrika när bara huvudet var ute. Hon låg halft ute men fick tyvärr ligga så tills nästa krystvärk, då resten av kroppen kom ut. Hon var perfekt, hon är perfekt. Dom kastade upp henne på mitt bröst, Christoffer klippte navelsträngen. Sen fick jag krysta ut moderkakan, fick även titta på den, wow men euw. Så konstigt att lixsom se ett organ som jag haft i mig?!
 
Men det är inte över där. Så jag sprack i mellangården, högerblygdläpp sprack helt, även lite bristningar inuti. Så jag fick sys, 2 timmar tog det. Två hemska timmar. Jag skrek och skrek och skrek, för jag var bara bedövad på en sida. Kändes det som. Hur mycket jag än skrek att det gjorde ont så lyssnade inte läkaren.
Ja å, glömde berätta att  2 barnmorskor sydde en del, mitt i allt ba "hm, ja, jag måste nog kalla på läkaren", "VA VARFÖR?", "jag har hittat en flärp jag inte riktigt vet vart den ska sitta", JA MEN KUL ATT HÖRA FAN OM NI SÄTTER FEL OCH FÖRSTÖR ALLT.
 
Ja iaf, efter dom 2 hemska timmarna så var jag så utmattad att jag inte ens hade ork att prata, christoffer fick gissa sig fram vad jag ville samt prata med barnmorskorna åt mig. Tillslut så fick jag sova. Sov till klockan var cirka 21, då kom barnmorskan och ville att jag skulle kissa. Christoffer på ena sida, barnmorskan på ena sidan och jag hängandes över en gåstol, helt bedövad i höger ben och när jag stod upp kändes det som att alla inälvor i magen skulle ramla ut. Var då helt bedövad i underlivet, hade tidigare fått en 2 isbindor också, bästa uppfinningen ever. Där satt jag och kämpade för att kissa, det gick och det gick bra för jag var bedövad. Fick 2 nya isbindor och sen fick jag lägga mig igen. Kunde ju som ni förstår, inte sitta. Sov igen efter det. Vaknade vid 23-00 och var piggare än någonsin, då äntligen kunde jag få titta på min lilla bebis och gosa med henne.
 
Så de två kommande veckorna så kunde jag inte sitta eller kissa, låg bara i sängen och myste med gumman. När jag skulle kissa fick jag ställa mig i duschen med vatten. Men höll mig så absolut länge jag kunde. Nu har det gått cirka 4,5 månad och gumman har bara varit en snäll och underbar bebis! ❤️
 
Till top