http://blices.se/

Alice Haglund

I wanted to play tough, thought I could do all this on my own.

Allmänt Permalink0
Okej, så nu har jag varit hos läkaren. När jag satt där i väntrummet, satt och väntade på att få komma in, komma in och berätta vad som händer med mig. Hela rummet, blinkade, drogs ihop till en liten liten kub, hur ska jag få plats här? Svetten rann och tårarna försökte smita. Knivhuggen i magen och hur det pressas på mitt bröst. Nu dör jag, jag måste springa, jag skiter i det här. Slår mig själv i huvudet, "Alice du har tagit dig hit, du gör det här för din och alla andras skull, lägg av". Plötsligt hör jag "Alice". Fuckfuckfuckfuckfuck....
 
Okej, berätta bara lite, skynda dig så kan du springa hem sen. Han började fråga mig en massa frågor, jag svarade och han skrev. "Har du någon fysisk påverkan?", kan han seriöst inte se att jag sitter här och lider, att min mage håller på att vändas ut och in, att jag knappt kan andas och att jag glänser i ansiktet?", jjjj...ja..a  mm..in  ma..mage. Mm, okej men om du lägger dig här så ska jag känna lite på din mage så får du säga till när det gör ont. Så fort han rörde magen så högg det. *Trycker* Aj, *trycker* Aj, *trycker* Aj. Mhm, då kan du gå till provtagningsrummet så får du ta några prover. O..o..okej.
 
Satte mig utanför provrummet. Då kan du få komma in Alice. Satte mig i provtagarstolen. Vi tar blodprov, 2 rör. Hon kollade tempen på mig, vi vägde och mätte mig. Sedan tog hon fram ett rör med en liten sked i, locket var brunt och jag tänkte vad nu. Hon höll upp den och sa "Alice, vi vill att du lämnar ett avföringprov, du får ta med dig den här hem och göra det när du vill. Du ska ta två skedar av din avföring och lägga i röret. "Nu dör jag på riktigt, skämtar du, måste jag göra det där?" Okej säger jag och skyndar mig att stoppa den i jackan, det här är ju pinsamt. Därefter fick jag gå hem äntligen. Var så nervös för den dagen att jag fick så ont i magen i flera dagar så jag fick vara hemma från jobbet.
 
Förra veckan fick jag hem ett brev från bup. "Du har en tid 6/3 klockan 10.00", världens stannade för en sekund. Jag blev glad men samtidigt inte. Jag vill men endå inte, jag vill ju inte prata, jag vill ju inte verka knäpp, tänk om de skickar mig på psyk eller något. Men jag gör det här för alla i min närhet som skadas. 
 
Förresten så hittade jag en låt som beskriver mig på alla sätt, lyssna och lär:
https://play.spotify.com/track/6w6bmuPzAr8TEOieEotkm8
Till top