http://blices.se/

Alice Haglund

I never told you what I should´ve said, I just held it in...

Allmänt Permalink0
Hejsan alla vänner och ovänner. Detta inlägget kanske blir lite annorlunda, men jag känner såhär idag.. alla har vi någon/några vi saknar, jag saknar så sjukt många. Både människor som är vakna och som somnat.. Jag har lite ångest idag, över detta. Får ångest då jag vet att de inte är medveten om vad jag egentligen känner och tycker om dem. Jag ångrar mest att jag aldrig berättade för min älskade farfar att jag älskar honom. Jag ångrar att jag inte berättade för min finaste vänner att jag älskade dem, nu när dom inte finns så klandrar jag mig själv, när dom somnar och inte vet om det. Mina "fiender" som egentligen inte är fiender, mer som personer man knappt tittar på när man möts i affären. Personer som en gång var ens vän, ibland vet jag inte ens varför vi står som vi står idag. Jag menar, vad hände? Vad är det som säger att man inte kan heja på varandra eller bara vara vänner som förr. Bara för att man blir äldre så behöver man inte vara ensam. Varför kan inte alla bara vara vänner, det gör så ont i mig när jag eller när någon bråkar.
Igår tittade jag igenom hela min hårddisk med säkert 3-4000 bilder och 20 videos, blev så ledsen i ögat av att se hur roligt jag och en massa personer haft och veta att they don´t give a fuck about you längre. Tråkigt när jag inte kan dela minnet och skratta med personerna på bilderna/videorna. Jag önskar jag kunde berätta för dem att jag saknar de men det går inte. Dels för att "they hate me" så det skulle bli stelt och awkvard, skulle de ej bli besvarat skulle det vara som ett slag i magen så jag tänker inte ta risken.
Alltså jag mår ju bra, jag har ju roligt och så men jag slår vad om att allt skulle vara roligare om allt bara kunde vara som förut. Fan vad jag vill vara 12 igen.
Många kan uppleva att jag är en "bitch" och otrevlig och kan känna att jag hatar dem. Men jag kan lova att jag inte är det med mening, allt beror på min stress och att jag är depprimerad. Hur lätt är det att vara trevligt och snäll och rolig och glad osv om man mår dåligt. Hur som helst så försöker jag verkligen, jag vill vara den som alla tycker om. Fastän det är raka motssatsen, för egentligen.. hur ska jag bete mig då alla redan att sina förutfattade meningar och sin egen fördom om mig. Ingen kan ju se mig för den jag är nu, alla ser mig för den jag var.
Jag kan i alla fall säga med säkerhet att jag inte hatar någon, det finns inte en enda person som jag hatar. För hata är ett starkt ord, och jag känner ju att om man hatar en person så finns det ju fortfarande en chans att det ska bli bra igen. För älska och hata är ju känslor, när du hatar någon så bryr du dig fortfarande, med eller icket vetande. Så om jag känner att jag "hatar" någon så är det ju tydligen så illa, vad är meningen med att hata någon då? Istället så brukar jag bara inte bry mig om personen, varken hata, älska, gilla, ogilla ye you get it. Bara inte bry sig. Men ärligt så kan jag inte säga att jag känner så med någon at the moment.
Jag är som tacksam över många stunder med varje person.
Jag önskar faktiskt att jag kunde säga att jag saknar dem extra idag men saknar de lika mycket hela tiden. Ser deras ögon varje gång jag sluter mina egna, saknar för mycket bara.
 
Till top