http://blices.se/

Alice Haglund

Vad hände egentligen? Hur känner jag för det nu?

Allmänt Permalink0
Hejsan allihopa! Detta inlägget är bland det mest efterfrågade. Ni vet eller har hört talas om att jag anmälde en kille 2013. Varför gjorde jag det? Många av er eller många som vet om det säger, "Du anmälde honom för att han dumpade dig", "du anmälde honom bara för pengar" och blablabla. Nej hörrni.. Hade jag velat ha pengar hade jag tagit den enklare vägen och sålt grejer eller skaffat ett jobb eller något. Hade absolut inte velat ta risken att 50% chans att åka dit på det själv eller att det finns 50% chans att jag "förlorar" i domen. Många säger att jag betalade mina 2 dåvarande bästavänner för att vittna, men 1. om jag nu anmälde honom för pengar, varför skulle jag då göra mig av med en massa pengar för att kanske få pengar sen? 2. Varför mina vänner var vittnen var för att jag var med dom obviously jämt för att de var mina bästavänner vilket betyder att de såg ganska mycket och hörde ganska mycket. Om det var en fråga så är svaret nej, nej jag betalade inte dom för att vara mina vittnen. Den ENDA anledningen till VARFÖR jag anmälde honom var för att jag var rädd och trodde jag gjorde det enda rätta när det han gjorde var fel och emot lagen. Sen att alla får för sig att jag anmält honom för våldtäkt, what? vars får alla det ifrån, på alla papper som finns så står det ingenting om någon våldtäkt. För han våldtog mig aldrig, sanningen är att under det första förhöret så frågade polisen mig ifall vi haft sex och jag var då 14, såklart svarade jag ja. TROTS att jag sa att jag gick med på det eftersom vi var tillsammans och jag var kär, så sa dom att det klassas som våldtäkt för att jag var under 15, men det blev endå inget av det eftersom jag SA att jag gick med på det. Killen jag anmälde var jag då tillsammans med i cirka 2 år, fast vi hade många breakups och pauser osvosv, men slår man ihop allting så blir det cirka 2 år. Under den mesta tiden vi var tillsammans så gjorde han illa mig, ibland milt och ibland lite grovare. Men hursomhelst så ska det inte ha skett någon gång. Han hotade mig konstant på sms och facebook, han skrev saker så som "imorn ska vi träffas och då jävlar ska du få se på någon som är arg", han ringde ibland också och sa saker som "jag ska sabba ditt liv" och då jag hade anmält honom så ringde han och sa "du anmälde mig och nu ska du få spö", vilket jag lyckligtvist hade spelat in och fortfarande har kvar. Jag menar, jag vågade aldrig gå ut, aldrig gå till skolan för att jag var alltid så rädd att han skulle vara/bli arg och göra något. Tycker ni det är fel av mig att anmäla en kille som gör illa mig och hotar mig? jag tycker inte det är mer än rätt. Jag förstår endå att ni tycker det är jävligt konstigt att jag fortfarande var ihop med honom, men 1. jag var kär. 2. vi hade jävligt roligt ibland och hade även jävligt bra stunder. Sen, att alla får för sig att jag ljög osv, om jag ljugit, varför erkände han allting under tingsrätten då? Hade jag varit en person som blivit anmäld för något jag inte gjort hade jag självklart INTE suttit och erkänt allting. Men han gjorde det och det står i papprerna. Hur jag känner för detta nu? Såklart hemsöker detta mig än, alla dömer mig för detta än, vars jag än går och var jag än är så påminner allting om honom. Efter detta så målade jag om rummet, köpte nya möbler och gjorde om allt, för att jag skulle kunna trivas och kunna vara i mitt eget rum, men still går det inte. När jag har mina dåliga dagar och bara mår piss så kommer detta tillbaka. Jag gråter nästan varje kväll över detta än. Gråter inte för att det hände utan för vem som gjorde det. Jag menar, han var min "livs" kärlek och jag älskade honom mer än allt, jag gråter för att jag vet nu att han aldrig kände likadant för mig. Jag gråter för att jag spenderat alla den tiden i onödan och kommer aldrig få tillbaka dom åren. Jag gråter över dom dåliga stunderna och såklart över dom fantastiska dagarna, men såklart MEST av allt gråter jag över det som hänt, jag menar förtjänade jag det? varför?. Men jag känner endå att det finns hopp för personer, jag vet inte vem han är idag eller hur han är idag, men jag har hört att han förändrats helt, på ett bra vis. Så det finns nog hopp för alla och så jäkla patetisk som jag är så är jag redo att förlåta honom. Jag kommer aldrig kunna vara hans vän eller något sånt skit, jag menar bara att jag kan förlåta honom. Jag är mycketmycketmycketMYCKET observera MYCKET medveten om hur mycket skit jag kommer få efter detta inlägget men sanningen kommer fram hur som helst och jag känner att jag inte längre kan hålla detta inom mig och SÅKLART vill jag kunna berätta mitt perspektiv då alla andra verkar tagit sitt perspektiv redan. Men egentligen så har ju ingen någonting med detta att göra förutom jag och han, men alla verkar redan veta och ta egna slutssatser. Huvudsaken är att jag har vänner som stöttat mig sedan dag 1 och en pojkvän som gör mig lyckligast nu. 
 
Till top