http://blices.se/

Alice Haglund

Til it happens to you..

Allmänt Permalink0
Hejsan alla mina vänner.. Känner att det äntligen är dags för mig att berätta vilken fruktansvärd skolgång jag egentligen haft. Vilken skit skola jag gått i och vilka skit människor jag gick med.
Enda sedan dag ett har jag varit mobbat över mitt utseende, för att jag är ful. För att jag var smal och såg ut att ha "anorexia". Alla har alltid dragit sig ifrån mig och kollat snett på mig för att jag är så "ful" och "äcklig", dum i huvet var jag ju också tydligen. Senare kring 5-6an så bråkade jag med en av mina närmaste kompisar (jag var i "mean girls" gänget). Iaf, när vi bråkade så började hon sprida ett ryckte. Hon gick till en kille och sa att jag tydligen hade sagt att jag hade legat med honom, vilket jag inte hade men. Så han och hela gänget sa att de skulle spöa mig och de skrev att de skulle spöa mig så fort de såg mig. Till och med mina "vänner" som jag inte bråkade med, var på deras sida. Såklart blev jag rädd och höll mig undan. Jag gick inte till skolan och när jag gick ut så fick jag ha syrrans dåvarande kille med mig. När det lugnade sig lite så gick jag till skolan igen. Inget var ju okej eller lugnt men de gjorde iaf inget just då. Senare i 6-7an då jag tyckte allt var någorlunda okej så hände något ändå värre.. Vi satt alla i matsalen för att äta. Jag satt med klassen som vanligt och mina såkallade vänner. Då helt plötsligt så kastar en kille i min klass bröd på mig.. Alla började skratta och jag skämdes så fruktansvärt. Sen började alla kalla mig fula ankungen och spelade upp "quack quack" på telefonen så fort jag gick förbi. De gick en lång tid innan de ändrade till kossa. De spelade upp "muuu" ist och varje gång jag gick förbi så skratta de och sa kossa. De enda som gjorde mig glad och som fick mig att känna mig fri var att åka slalom, men inte gick de längre heller.. till och med i slalombacken åkte de förbi muandes och skrattandes. Åh.. det tog så lång tid innan det slutade. Senare efter det så blev jag tillsammans med killen som jag trodde var the one and only, tydligen så var min vän också kär i honom. Alla hatade på mig och sa dumma saker såsom "åh du bryr dig inte om vad hon känner och du är dum i huvet som blir tsm med han när du vet att hon vill ha han" blablabla, vafan, jag var också kär? tydligen var han ju kär i mig med. Det var faktiskt mina "vänner" som hatade på mig, de brydde sig aldrig om mig, de gick alltid emot mig vad jag än gjorde. Senare då jag blev tillsammans med någon annan kille, som jag var tillsammans med väldigt länge. Han var okysst och orörd och helt oskyldig. Han var otrogen med min klasskompis, min vän, min bästavän. I klassrummet så mobbade de mig så fort jag sa något, det var fel, det var dumt. Lärarna mobbade. Jag berättade för min kära mentor om lärarna som mobbade, men inget hände. Och alla frågar VARFÖR var du inte i skolan? VARFÖR kan du inte äta i matsalar? VARFÖR skolkar du? VARFÖR så utseendes fixerad? Men idioter tänk.. Tappade lusten, vågar inte äta bland människor längre. Dock min andra klasskompis tog min pojkvän ifrån mig, Benjamin alltså. Fast han är ju min nu men.. då.. gjorde det ont. En annan klasskompis, min andra halva och min bästavän låg med min kille i 8an. Så fort det var något grubbarbete i skolan så suckade alla så fort jag blev i deras grubb eller lag osv. Endå tyckte jag att de var mina vänner, för vi umgicks ju, vi betedde oss som vänner iaf.. men innerst inne, i det undermedvetna så tyckte de inte om mig... för när vi skulle ta foto eller göra något så blev jag utanför om en så nära. Jag bokstavligt hatade den där skolan och alla i den. Jag hatar detta, fick aldrig uppleva den roliga tiden på grundskolan tack vare dem. Kan inte bli gammal och sakna skolan och tänka tillbaka och ba va glad. Nä dra åt skogen hejdå.
Till top