http://blices.se/

Alice Haglund

Tänk om allting var bra, om allt var som det ska. Inga problem i mitt liv, inga kliv på fel stig.

Allmänt Permalink0
Hej bloggen, längesen vi pratades vid. Men en massa saker har hänt och jag har känt att jag velat ta itu med det innan jag berättar för er och innan jag kan sätta mig lungt framför datorn. Jag vet helt ärligt ingenting eller hur jag ens ska börja. Men kan börja med ämnet mobbing. 
Mobbing är någonting som skadar människor både psykiskt och fysiskt och som händer överallt i hela världen. Jag har varit mobbad tror jag hela livet. Av olika anledningar hela tiden. Ibland utan anledning också. De som mobbat mig har oftast varit de som stått mig närmast, vilket är sjukt och tragiskt. Hela låg och mellan stadiet var jag mobbat på grund av att jag är "ful" och för att jag är "anorexia smal" osvosv. Hela högstadiet var jag mobbat på grund av att jag var tillsammans med "fel" kille. Senare i högstadiet blev jag sjukt hatad och mobbat för att jag anmält en "oskyldig" kille. Vilket hemsöker mig än vars jag än far. Men lite längre ner så kan ni läsa mer om det. Det jag vill säga nu är att jag gått knappt 1 termin i gymnasiet och är redan mobbad. Mobbad av samma person som allting varit på mig i min förra skola och en person som varit min närmaste och bästaste vän de senaste 3? åren. Kan knappt tro det än, den man haft sin fulla tillit till och som man berättat sina mörkaste hemligheter för. Den man spenderade all sin fritid och skoltid med. En person som jag älskade över allt och som jag trodde älskade mig med. Bara vänder sig mot mig, så enkelt. Jag vill bara skaka vett i personen och bara sätta mig ner med bara den och prata. Försöka lösa allt. Tycker absolut inte att denna grej är värd att våran vänskap ska gå i bitar och bara gräva ner under marken tillsammans med allt som dött. Känns som att jag inte kan lita på någon längre, vet inte vilka som är på riktigt och vilka som låtsas. Vet inte vilka känner..
På halloween helgen, 31a, var jag med om en traumatisk upplevelse. En person som står min nära skulle döda, rent ut av, försökte. Ser det än, drömmer om det än, gråter för det än. Så som ni ser så har ganska mycket hänt sen sist. Ringde min klassföreståndare igår och sa att jag hoppar av. På måndag ska jag på möte med syven och skriva på papperna. Under detta sabbats året ska jag ha praktik istället och sen söker jag om nästa år. Jag hoppas vinden vänder snart, för jag orkar snart inte mer. Jag undrar om det är jag det faktiskt beror på, försöker hela tiden att intala mig själv att jag inte förtjänar detta och att jag inte gjort fel. Men är det verkligen så? I mitt tidigare liv kanske jag gjorde något som jag får igen för nu. Jag vill göra alltid rätt men det kan aldrig bli perfekt. 
Follow
Till top