http://blices.se/

Alice Haglund

Defying gravity

Allmänt Permalink1
Ahola! Jobbiga dagar, veckor, månader passerar. Nu ett tag kändes allting bättre och mycket positivare. Kändes som allt var påväg uppåt. Men när jag fick veta vilket datum och tid tingsrätten var, så blev allt mer och mer tufft.
 
Natten före det, kändes de verkligen som att jag skulle drunkna och som att hjärtat när som helst skulle hoppa ut. Men då jag vaknade den morgonen, så hulkade jag, jag ville spy och jag bara svettades. Urgh.
 
De gick hursomhelst bra, de gäller att bara säga som de är och allt man minns så kommer allt bli bra. De gick som overkligt bra, men än fast de gick bra så har jag nog aldrig i hela mitt liv varit så rädd och aldrig känt sån smärta. Jag är fortfarande lika rädd och skakar fortfarande lika mycket.
 
Hatar den dagen men älskar den endå. Trots allt de hemska och ledsamma så föddes ju min älskade systerdotter. Angelicas andra dotter, de gjorde mig genast lyckligare.
När jag kom hem till Åsele så bjöd mina vänner mig på mat och bara hjälpte mig, de är dom bästavännerna som någonsin funnits. Är så sjukt glad att jag har dom
 
Den enda som fattas nu är min halva.. Hon är som arg på mig.. Vi bråkade om en sån liten grej som blev så stor. Har försökt att kommunicera med henne, men hon stänger ut mig. När jag behöver henne som mest så lämnar hon mig.. Vet inte om jag riktigt kan förlåta henne för det. Jag behövde verkligen henne, de här är mina livs värsta dagar, och hon finns inte där. Vet inte, kan ju ha fel men jag tror inte hon bryr sig.
 
Jag är ju tydligen farlig, för hon är tydligen rädd för mig.. Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag är inte farlig? Faktumet är att vi egentligen aldrig bråkar, och jag blir aldrig arg på henne, för hon är den enda som jag faktiskt varit riktigt jävla rädd om och som jag verkligen aldrig vill tappa. Någon som bara svikit mig en gång, och nu två.
Första gången skiter jag i, jag bryr mig inte om det. I dont blame her anymore. De va inte så farligt.
 
Men de är skillnad nu, förstår inte hur man egentligen kan ha hjärta till att lämna någon som redan är ensam eller någon som har de så fruktansvärt jobbigt. Nu sitter jag inte och tycker synd om mig och nä allt handlar inte om mig. Men jag skulle aldrig lämna henne under en sån här situation, hon är inte den enda som lämnade mig då. Min andra bästavän, han bråkade med mig och blev arg på mig för en så fjantig grej men han blev arg för att jag ringde hans bror före honom efter tinge.
Därför uppskattar jag dom enda jag har kvar extra mycket. Jag värdesätter dom så sjukt högt.
 
Önskar jag kunde säga att de bara var en fas vi går igenom, en storm vi måste orka kämpa ut. jag önskar jag kunde säga att vi klarar de tillsammans och att allting kommer ordna sig till slut. Hur säger man till nån att här tar vägen slut, och hur säger man till nån att hjärtat längtar ut. Om du ser mig i ögonen säg då ett långsamt farväl. Hur säger man till någon som vill börja om igen när de redan är försent. 
Önskar bara att de kunde vara du jag mina vänner vår familj mot världen. För jag står på perrongen ser dig åka iväg, de gör ont i min själv för min saknad jag bär. De ger mig tårar ibland och när dom kommer fram, känns de sämre för stunden. Utan dig är jag halv. Du är finast här på jorden. Ge mig en chans och jag ska ge dig allt jag har. Du vet vem du är, du stavas underbar. Jag saknar dig, jag älskar dig och jag behöver dig. 









Till top